Framtiden?

Svårt att släppa coronavirus epedemin. Det är ju egentligen det som dominerar i allt vi gör. Men hur ser framtiden ut och allra viktigaste, hur vill vi att den ska se ut? Det börjar bli vår i Sverige och vädret förbättras avsevärt. Men där ute lurar fortfarande coronaviruset. Jag personligen tycker inte att det är några problem och jag är inte rädd för att bli smittad. Jag kanske är naiv men känner mig ändå hyfsad säker. Däremot vill jag inte bli smittad på grund av att jag eventuellt kan smitta andra. Så jag följer de regler och anvisningar som finns. Men man börjar se att folk vaknar till liv och utsätter sig mer och mer för risken att bli smittade. Fint väder och semestrar kommer riskera så många människors liv. Däremot tror jag att framtiden på kort sikt inte kommer vara så kul, man kommer helt enkelt inte kunna göra samma saker som man vanligtvis gör på sommaren. Resa, festa, träffa folk, bada osv. Men låt oss se ännu längre fram. När det här är över, för det kommer det vara en vacker dag. Vill vi då tillbaka till det som var? En jakt på pengar, stress, materiella ting som egentligen inte har nått värde. Ett liv där vi inte lever utan bara går igenom. Kan vi ändra våra vanor? Ställa flygen på marken? Använda oss av buss och tåg istället? Visst det tar lång tid att ta sig ner till underbara Italien eller Spanien. Men det sägs att resan är målet ibland. Tänk ett fullproppat tåg till någon fin stad i Italien. Tänk vilka möjligheter att träffa och lära känna nya människor. Se nya platser på vägen ner. Känna och andas. Är det inte det som gör att man lever? Tiden ska ta tillvara på och det finns inga genvägar där heller. Visst ett flyg ner tar några timmar. Men vad upplever du på vägen ner? Inget som berikar ditt liv förmodligen. En båt till USA som tar tid. Tänk på den en stund. Tänk också på att mötet mellan människor skapar känslor och förståelse. Det kan och förhoppningsvis skapar det en bättre förståelse för varandra. Där vi kanske kan börja tycka om våra medmänniskor istället för att misstro och tycka illa om dom. Där målet är känslor och en väg där vi verkligen lever. Inte stress och jagade och en kamp för att överleva. Jag vill gå till slaktaren för att köpa kvalitets kött, jag vill gå till bagaren för att köpa mitt bröd och jag vill gå till järnhandel för att köpa mina skruv och verktyg. Jag vill inte ha massproducerat, sämre kvalité och skräp från ett multinationellt företag som endast ser siffror. Jag vill möta dig hos bagaren och samtala med dig. Jag vill inte dra min kundvagn bland oändliga hyllor och titta ner i golvet när jag möter någon. Jag vill leva, vill du?

Skrivet av : Mah

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.