Har haft förståelse, men nu fattar jag äntligen.

Det har hänt saker på jobbfronten och inte till det bättre utan saker som gjort att man hamnat i nån slags depression och ångest. Jag känner att det är hanterbart men jag börjar förstå de människor som känner detta jämt, vissa bara genom att gå ur sängen och börja dagen. Det måste vara fruktansvärt. Hur gör man för att få dessa människor att helt enkelt fungera normalt i en vardag? Tabletter verkar ju vara ett alternativ men det tror jag inte på i längden. För mig finns det alternativ, men hur är det för dom inget alternativ finns för? Man kan inte gå igenom ett liv med de här känslorna, så mycket har jag förstått. Jag tror att man behöver lyfta det här samhällsproblemet mycket mer än vad det är idag. Jag kan förstå att en handläggare på försäkringskassan eller en läkare som aldrig riktigt känt känslan under en längre tid kan sätta sig in i problemet. Ännu en sak i livet att kämpa för känner jag och det lyfter mig ur det här tillståndet en aning. Tänk på hur människor känner och var lyhörda, det är ett råd från mig. Ta vara på varandra.

Skrivet av Mah

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.